allt man kan göra är att göra vad man kan.

du, I don´t get this, men det spelar ingen roll längre ändå. jag bor inte här, det är för långa avstånd och blabla. jag vet det, innerst inne. det känns bara så bra när vi ses och det känns också som att det är nåt man borde kanske ta vara på lite mer? jag vet inte, jag vet ingenting.. vet bara att jag vill hem nu, för jag är uttråkad och det är jobbigt att du är så nära men att vi ändå inte kan ses. och detta känns bara patetiskt nu.

ska träffa martin om en halvtimme och äta tårta. det blir kalas hörni.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0