paris
det sa; stopp
orden löpte som krokar genom min kropp
jag satte eld på kartorna och breven, kysste sagorna farväl
du sa; stopp
muren restes och golvet öppnade sin famn
jag gav min framtid till en snurrande kompass som sände mig iväg…
så hörde du…
det är jag som är bränderna i Paris
det är jag som är skotten i Turin
det är jag som är viljan och vinden och inget rör mig
det är jag som är drömmen om Amerika
det är jag som är arvet i Spanien
det är jag som är viljan och vinden
men fann inget mod när jag ville be dig bli kvar…
jag sa; stopp
ändå hoppet och glömskan bröt sig ur mitt grepp
kanske var det slumpen eller ödet eller kanske bara jag
jag bad; stopp
ändå skulden och svärtan bröt sig in i mig
kanske var det slumpen eller ödet eller kanske bara rätt…
så påminn mig;
det är jag som är bränderna i Paris
det är jag som är skotten i Turin
det är jag som är viljan och vinden och inget rör mig
jag är där när det smäller i Washington
jag såg på när Stockholm gick upp i rök
det är jag som är viljan och vinden
men fann inget mod när jag ville be dig bli kvar…
så jag for tillbaks i tid och över ocean
störtade sida upp och sida ner efter svar
fann en kravlös vän i tystnaden och apatin
satte mitt sista hopp att nå dig till en melodi
