it just ain´t fair.

idag har jag pratat med min faster. hon var orolig, och det är jag också. i martins fall är det två av tre som klarar sig, men den tredje då? jag vet att man inte får tänka så, man ska leva på hoppet och bla bla bla. men det är rätt jävla svårt när gud verkar vilja ge hela vår släkt cancer. jag blir bara arg när jag tänker på det. VARFÖR I HELVETE?

beskedet på cancer är ingen dödsdom numera, men jag vill inte gå igenom det & jag vill inte att någon annan jag känner ska gå igenom det. jag vill inte tänka på det ens. fan också. stackars martin, stackars johan, stackars hela hans familj. det är fan inte rättvist.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0