Man vill slippa ta ansvaret.
Jag låg och tänkte ganska länge inatt innan jag kunde somna. Jag tänkte på att jag alltid, alltid, alltid skyller på andra människor när jag inte mår bra. Det vore så skönt om det verkligen hade varit så att man kunde göra det, skylla allt dumt som händer i sitt liv på nån annan. Att slippa ta ansvar för hur man själv mår. Jag har försökta skylla ifrån mig på olika människor/situationer genom åren: gamla pojkvänner, Jari, Claras problem vid födseln, mormor&morfars död och så vidare och det är klart att det också har spelat en roll i hur jag har mått men ändå är det jag själv som måste fixa det där med att försöka må bra. Alla går igenom såna saker, mer eller mindre och alla tar det olika hårt såklart. Men man måste ju klara av det för that´s life antar jag, och man klarar faktiskt av mer än vad man tror.
Nu är det slut på predikan! Förresten, på tal om predikan, har ni sett isprinsessan & predikanten? Om inte: Do it! Jag har bara sett första halvan av predikanten på svt.se och jag är så jäkla nyfiken på slutet. Isprinsessan har jag sett båda delarna och den var bra.
