it´s in the abc

jag säger väldigt ofta att jag hatar saker, och att jag hatar olika människor, men faktum är att jag faktiskt väldigt sällan gör det. det har bara blivit en dålig ovana, det där med att säga att jag hatar saker. men nu känner jag verkligen att jag hatar en person, och jag ska tala om vem det är och varför.

den där jävla muhammed i vår klass. och varför?

• han sitter och skrattar åt vad alla säger, och förlöjligar det som sägs.
• klagar över att han måste skriva upp saker på papper, sover sig igenom filmer, kommer inte i tid till lektionerna. (han är ju där frivilligt, det är ju liksom inget tvång så vafan är problemet då?!)
•  han hånskrattar åt allting jag och emelie säger, och fråga mig fan inte varför. det räcker med att det är upprop och våra namn kommer så skrattar han.
• han säger att vi är fula var och varannan minut, inför alla. och jag vet inte vem han försöker imponera på, för hans kompisar verkar inte tycka att det är speciellt kul
• det värsta är att han själv verkar tycka att han är skithäftig. egentligen tycker jag nog mest synd om honom för att han inte inser sin egen dumhet.

jag känner verkligen att om han dog så skulle inte det spela mig någon roll för han förstör verkligen varenda lektion, och jag går inte där för att vara irriterad på nån jävla idiot som tror att han är nånting. så om någon har en pistol att låna ut, så säg till.