lite överkänslig, kanske.
Ett barn som kritiseras lär sig att fördöma.
Ett barn som blir slaget lär sig att slåss.
Ett barn som hånas lär sig blyghet.
Ett barn som får uppmuntran lär sig förtroende.
Ett barn som möts av tolerans lär sig tålamod.
Ett barn som får känna vänskap lär sig vänlighet.
Ett barn som får känna trygghet lär sig tilltro.
Ett barn som blir omtyckt och kramat lär sig att känna kärlek i världen.
På Ronald Mcdonald- hotellet stod detta på en lapp, och gissa vad jag gjorde när jag läste den? Jo jag började grina såklart. Det är nåt fel på mig. Jag börjar lipa för minsta lilla grej. Som på sista delen i Kungamordet, det var ju inte ens sorgligt, bara bra. Och på mysteriet på Greveholm började jag med lipa när Sprak skulle åka upp till rymden och lämna Lillan. Herregud, DET ÄR JU ETT BARNPROGRAM, och inte ens troligt. Fast iofs, börjar man lipa till tecknat (landet för längesedan) så får man börja lipa till det också.
Haha, den där tavlan hade vi i hallen utanför mitt rum som liten. Synd att vi nog slängde den i flytten. Annars kunde du fått den;D
den där hade vi på psykologin. äckligt bra ju...mysteriet på greveholm är ju skitbra! ja började också gråta i den scenen. men jag var väl typ 7 år då visserligen. :)
