begravning

Gråten satt som en klump i halsen hela tiden, det gjorde till och med fysiskt ont, men det kändes inte rätt att börja gråta där. Nu är hon borta iallafall, och ingenting kan ändra på det. Även om jag önskar att saker och ting vore annorlunda, att vi hade haft kvar bilden av henne som vi hade när vi var små. Men alla förändras, och hon blev som hon blev. R.I.P

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0